Är inne i ett litet mysrus nu.
Har precis kollat på en dokumentär på ettan som hette
"The Horse Boy"
Den handlade om Rowan sex år och med autism.
Hans föräldrar var riktiga eldsjälar och när de märkte att han blev lugn på
hästryggen fick de en galen idé att åka till mongoliet och träffa shamaner.

Helt fantastiskt och de pratade om att vi i västvärlden stänger ute människor med autism och sätter dem på instutitioner och avskärmar dem istället för att se dem som en del av samhället men inte på samma sätt som alla andra.
Den är verkligen sevärd.
Finns säkert på svt play!




Idag har jag vart hos läkaren och fått en remiss till ortopeden på axess.
Mina fötter vill inte längre lika mycket som jag.
Idag är det helt okej visserligen, men det kan ju bero på att jag knallade runt
på jobbet i flipflops hela dagen igår, och idag har jag ju inte haft skor alls mer
än när jag gick till vårdcentralen.
Det drog ut så mycket på tiden att det blev försent att åka till jobbet.
Men kanske lite bra så jag fick vila de små fossingarna.
Just nu gör det inte ont, men det sticker lite ibland.
Hoppas nu att de kan göra nåt åt det.
Orkar inte ha det så här hela livet.
Och vad ska jag göra med alla mina fina skor om jag inte kan använda dem?
I-landsproblem, visst, men jag gillar att ha fina skor.
Ska jag bara kunna gå runt i bekväma ecco och känna mig som en sunk?

Imorgon ska vi ut och äta med jobbet.
Det ska bli kul, jag tar bilen så det spelar ingen roll om det blir sent.
Skönt med frihetskänslan.

David skulle upp i Empire State Building idag...
nä jag är inte alls avundsjuk.
I söndags var de och såg mamma mia... på broadway.
Kul för dem!
Hrm...

;.)

Nu är det dags för sängen!

Natti natti!

Gah!
Mina fötter är helt galna.
Tydligen ska inte knölen bredvid lilltån göra så ont så man inte kan gå.
Men det gör det på mig.
Kan inte ha på mig skor och alla som jag säger det till säger nåt om operation.
NAAAAAAAJJJJJJ!
Vad ska jag då göra med alla mina fina skor.
(Skit i fötterna, bara jag kan ha högklackat så!!!)

Så nu tomtar jag runt i flip flops på jobbet.
De enda skorna jag kan ha utan att nästan börja grina.
Jaja, åldern tar ut sin rätt!

Imorgon ska vi upp omänskligt tidigt!
David och Sara ska åka till New York och jag ska köra dem till Landvetter.
Vi åker väl strax efter fyra imorgon bitti.
Vad har jag gett mig in i?

Jag åker som en skottspoling fram och tillbaka till flygplatsen,
men jag hoppar aldrig på nåt plan...
snart så hoppas jag.

Så David ska iväg och semstra och jag ska vara hemma och jobba.
Sånt är livet med en sjöman!

Nu ska jag vila mina stackars fötter och skälla på mina skrikande katter.

Häpp!!