Rötter...

Man är då bra blödig.

Har suttit och snörvlat till "Spårlöst" på tv4.
Det var en tjej som letade efter sin biologiska mamma i Taiwan.
Behöver jag ens säga att de hittade henne?

Rötter är ju så viktigt.
Jag vet själv, har ju många syskon och älskar att se att vi har
likheter med varandra, trots att vi bara har samma pappa.

Jag var med om en väldigt cool grej för fyra år sen.
Jag hittade min storebror.
Har alltid vetat att han har funnits, men tog modet till mig att ringa
honom en dag i april 2005.
Han trodde jag var en telefonförsäljare, men efter ett tag fattade han.

Det var hur stort som helst för oss när vi skulle träffa honom första gången.
Det vi inte tänkte på var att han fick fyra syskon och ett syskonbarn som
han inte har vetat om!

Det som var så kusligt var att han är den som är mest lik pappa.

Iallafall, nu har ju det värsta lagt sig, och jag har inte hört av honom på ett tag.
Han tränar mycket och har precis flyttat ihop med sin tjej!
Men vi vet vart vi har varandra!


Glenn och jag

Sen har jag mina småbröder Henrik och Markus.
Henrik har artat sig riktigt bra. Han var en liten besservisse som liten,
älskade Emil i lönneberga och sprang runt med "allt sitt guld!"
Henrik var ett smart barn, när han var typ tio kommer jag ihåg att
han skulle klä ut sig till Halloween.
Alla andra barn klädde ut sig till monster.
Vad är det folk är mest rädda för, klurade Henrik.
Han kom på det.

Sagt och gjort, Halloween kom och Henrik stassade om,,,
han målade lite skäggstubb, tog en portfölj och kavaj.
"Jag är kronofogde! Alla är rädda för kronofogden!"
Öhh,,, japp!

Vi bråkade rätt rejält när vi var små.
Det skiljer sju år på oss, men nu kommer vi bra överrens,
även om han kan reta gallfebern på mig ibland.

Markus, elva år yngre, var den kramiga lilla mesen som har utvecklats
till rocker med trummor och gitarr som instrument.
Han ser ut som han är direkt tagen från ett band från 70-talet,
och jag måste säga att det klär honom.

Sen har jag ju syrran. Vi är de som delar mamma också.
Hon är min förebild, fast jag tror att hon snart kommer att stressa
ihjäl sig med två små barn, nybyggt hus och en hund.
Henne kan jag prata om allt med, och jag blir så glad när folk säger att vi
är lika. Hon är världens snällaste, men inget tålamod.
"Mamma, vi kan åka till Konsum och köpa tålamod till dig"
sa William nu fem år för ca ett år sen.

Linda och hennes granne Kalle, extramorfar.

Jag är mittenbarnet i denna dårskara!
Skulle aldrig vilja vara utan dem.

Nä, nu ska jag gå och sussa.
Ska jobba på en inte så kul arbetsplats imorgon.
Måste förbereda mig mentalt!
UUUURK!

Att inte jag fick skrattet när jag läste om Halloween.. SÅ BRA!!!

Visst är det härligt med syskon. Det är nåt speciellt band fast de är lite jobbiga ibland ;)