Fyra år sen allt rasade,,,

Idag är ingen rolig dag.

Idag är det fyra år sen min pappa försvann.
Det känns som igår.

Jag kan fortfarande se det som var kvar av honom ligga i sin säng hemma.
Han var så tunn.
Hans kropp var där, men själen var någon annanstans,
men det kändes som han såg oss när vi irrade runt och försökte förstå.

Ibland känns det som han står bredvid mig och kollar till mig.
Jag kan höra hur han pratar till mig i olika situationer,
speciellt när jag kör bil, då har han många kommentarer.
Jag älskar att köra bil för då känns han så nära.

Man trodde att man skulle glömma hur han var,
men jag kommer aldrig glömma hans röst, hur hans steg lät i trappan,
hur det kändes när han kramade mig och gnuggade tredagarsstubben mot min kind för att retas.
Man tror man glömmer,,, men det gör man aldrig.

Pappa är pappa, och pappa är en del av mig, en del av den jag har blivit.

Ikväll tänder jag ett ljus.

Tiden går, och trots allt som händer lever man vidare.
Men vissa dagar, som den här känns det väldigt tungt och man
undrar hur man någonsin ska bli som vanligt igen.
Men det blir aldrig som vanligt,
Pappa är inte här.





Kommentarer
Postat av: Linn Kettle

Hej gumman! Visste inte att det var den dagen igår:(. Jag tänker på dig! Vi ses snart vännen!

2009-07-22 @ 13:55:44
Postat av: Carl

Vad fint du skriver, T. Förstår att årsdagarna är extra tunga. Tänker på dig. Kram

2009-07-27 @ 12:05:56
URL: http://blogg.sundaybrunch.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0