En helt okej dag trots allt!

Det blev en bättre dag än vad jag trodde!

Jag kom till jobbet och Frida och Olle fick mig på bättre humör och
placerade mig nere på lagret så jag kunde dona och lyssna på
Christer i P3.
När jag kom till jobbet lyssnade de på Bob Marley och var allmänt trötta,
man blir lite lätt droglik av den musiken.
Jag slängde på vår all time favourite;
Roxette- Greatest Hits

Hold on tight, you know she's a little bit dangerous...

Till och med kunderna trallar med och vi fick upp gnistan.

Syrran och Jan var i stan med barnen.
De skulle på Liseberg och Linda trodde inte att vi skulle hinna mötas
upp innan de gick hem med trötta barn.

Jag slutade 18.30, hann vara på Liseberg i nästan två timmar med
dem innan jag knatade hemåt.
Ungarna var lyriska och William, fem år, hade åkt upp
ett stort häfte på 45 minuter, så han fick åkband.
Ungen åkte tom stora bergbanan, han är tuff, slängde fram armen med
åkband och pappas mobilnummer till tjejerna i biljettkontrollen.

Jag möttes av en mor och syster som jag tappade respekten för,
nä, de var så söta i sina kaninöron. Speciellt mamma när hon satt
väntandes helt själv på en bänk med käppen och öronen på sig.
Kodakmoment!


Mamma (med prillan inne) och syrran har barnasinnet kvar.


Jan tog motvilligt på sig öronen...

Ungarna hade verkligen roligt och åkte och åkte!
Linus sprang tom ur radiostyrda bilarna under
åkning för att hans bil inte gick framåt.
Jag frågade killen som körde attraktionen om han hade ett tålamod
av stål med alla ungar.
" Vi får gå en kurs"
svarade han och skrattade.


Hej å hå vad det går... Linus bakom ratten.

Jag har idag åkt Farfars bilar, med Linus iklädd ett par kaninöron.
Jag har heller ingen heder!
Sen kastade Jan upp mig i Balder för mammas sista biljetter.
Inga köer!
Man hann liksom inte få den där dödsångestpaniken!!
Han hade åkt med mamma (!) också, hon snackar om att hon är
orolig för sitt höga blodtryck, smart att sätta sig i en av världens värsta
bergochdalbanor! Då slår hjärtat fort!

Fotot på mig och Jan blev inte så himla snyggt, visste inte att min mun var så stor!
Det var skönt att skrika av sig lite, och ingen tyckte att jag var knäpp!

Natti natti!

Så söööta! :D Härligt att se!

Ja, jädrar va´kul vi hade. Balder var grym. Synd bara att Linus glömde sina kaninöron på 17-bussen. Bussen körde iväg och vi såg genom fönstret att öronen låg på sätet. Linus blev otröstligt ledsen. Imorse när han vaknade var det det första han sa: "Jag glömde mina kaninöron på bussen". Stackars liten. Det ömmar i ett mormorshjärta. Senare idag ska han få höra att katten är påkörd och död. Då blir det fler tårar i det Algstenska hemmet.